Snart klar...
Dagens framåtskridande fortgår, uppsatsen går framåt, även om jag förmodligen kommer sitta in i sista sekund med den. Jag fasar för natten mot torsdag.. Går det att undvika så skippar jag nog dock marathonskrivande. Problemet med att ha så mycket i huvudet är att när hjärnan känner att det är nog så kopplar den bort allt det viktiga och slänger fram de existensiella frågorna istället. Och tro mig, jag fick nog av dem tidigare i våras. Sartre och Kierkegaard kan få vem som helst att slänga huvudet i väggen.
Däremot så finner jag det nästan rofullt avslappnande att bli överfallen av den där känslan som säger att jo, allt är faktiskt okej. Jag bor i finaste lägenheten med finaste fästmannen och älskade kissen. Låter vuxet, men även det är rätt okej. Barnslighet finns där varje dag, mitt i. Smygande har tanken på barn nästlat sig in, hur skrämmande den än är, men i ärlighetens namn är det nog ett tag kvar. Jag är inte klar med mig och han än, och våra slöa dagar. Senaste året har belagt mig och mitt huvud med stress, men även med belåtenhet och en känsla av att ha fullgjort något.
Nu är jag dock så fasansfullt skoltrött, de sista skälvande dagarna, jag får pressa ur mig varje mening. Jag vill inte annat än sätta mig i soffan med ett gott glas vin och en bok som inte talar om vetenskapliga discipliner och deras påverkan på varandra. Har en halvt påbörjad To Read-lista för sommaren, jag kan lova att begreppet kontext inte finns i en enda av dem. Och filmer! Ge mig tid, ge mig timmar att glo äventyr och rymdmän!
Sockersuget är allerstädes närvarande även idag. Jag fick uppbåda alla mina krafter för att låta bli nybakta bullar i affären. Djävelskap I say, att låta dem lukta så gott. Blev äpplen och melon istället. Jag skulle vilja kröna mig till Queen of Will, men med tanke på att dagen är långt ifrån slut så låter jag nog bli. Huvudet kräver sin sötma dessa dagar.
Däremot så finner jag det nästan rofullt avslappnande att bli överfallen av den där känslan som säger att jo, allt är faktiskt okej. Jag bor i finaste lägenheten med finaste fästmannen och älskade kissen. Låter vuxet, men även det är rätt okej. Barnslighet finns där varje dag, mitt i. Smygande har tanken på barn nästlat sig in, hur skrämmande den än är, men i ärlighetens namn är det nog ett tag kvar. Jag är inte klar med mig och han än, och våra slöa dagar. Senaste året har belagt mig och mitt huvud med stress, men även med belåtenhet och en känsla av att ha fullgjort något.
Nu är jag dock så fasansfullt skoltrött, de sista skälvande dagarna, jag får pressa ur mig varje mening. Jag vill inte annat än sätta mig i soffan med ett gott glas vin och en bok som inte talar om vetenskapliga discipliner och deras påverkan på varandra. Har en halvt påbörjad To Read-lista för sommaren, jag kan lova att begreppet kontext inte finns i en enda av dem. Och filmer! Ge mig tid, ge mig timmar att glo äventyr och rymdmän!
Sockersuget är allerstädes närvarande även idag. Jag fick uppbåda alla mina krafter för att låta bli nybakta bullar i affären. Djävelskap I say, att låta dem lukta så gott. Blev äpplen och melon istället. Jag skulle vilja kröna mig till Queen of Will, men med tanke på att dagen är långt ifrån slut så låter jag nog bli. Huvudet kräver sin sötma dessa dagar.
Kommentarer
Trackback
