automated alice

Ingen mjölk hemma, ingen frukost hemma, planen att tömma kylskåpet lagom till vi åker verkar flyta på bra. Får sitta och sörpla mitt kaffe svart, det går an, men är beskt. Jag hade förresten sett fel angående jobbfesten, den skulle tydligen vara nästa torsdag, vilket gör att jag inte ens behöver fundera på att gå.

Igår påbörjade jag åter transformationen av mitt hår, så nu sitter jag här som en gul morot. Har ingen vidare lust att visa mig offentligt, så det blir till att ta mössa på för att gå och köpa slutliga färgen, jag glömmer att mitt hår är så långt nu att det behövs två paket färg. Får se hur läget ligger till efter att jag låtit frisören kapa allt det trasiga. Jag fasar lite, men allt är bättre än slitna toppar. Jag vet ju att det växer som ogräs i vilket fall.

Slutspurten nu, ska verkligen försöka bli någorlunda klar idag/inatt så jag kan ägna morgondagen åt att finputsa texten.


Morot och rosa nästipp

Utefrukost med katt vid fötterna och varm vind i håret.




Jag fick en inbjudan till fest med jobbet på torsdag, det bjuds på buffé och dryck på tjusigt place, det låter spektakulärt roligt. De jag träffat på har jag verkligen gillat så det vore riktigt roligt att gå dit. Frågan är bara om jag hinner, visserligen är (förhoppningsvis) uppsatsen inlämnad då, så allt är frid och fröjd i det anettska livet, men jag har en opponering att skriva på med. Desutom tänkte vi ju som så ha en grillfest här hemma på fredagen, så det kan bli lite tajt om tid.

Allt skoj kommer på samma gång. Borde verkligen inte klaga.

Jag tog en paus och cyklade ut för att köpa vatten. Mineralvatten, med bubblor. Favorit. Pojken sitter på Kellys med AM och K och firar slutet på terminen. Jag hade mer än gärna tagit en mycket längre tur med cykeln, sommarkvällen är riktigt varm och solen har inte gått ner. Det kommer nog inte bli något problem att hålla sig vaken.

...och huvudet känns inte riktigt påskruvat. Sov lite konstigt inatt, men har inte så mycket att gnälla över, Per den sötnosen gick inte och la sig alls. Duktig som han var fick han i alla fall sin hemtenta färdigskriven, det känns som om det börjar bli dags även för mig med några all-nighters här.

Dagens framåtskridande fortgår, uppsatsen går framåt, även om jag förmodligen kommer sitta in i sista sekund med den. Jag fasar för natten mot torsdag.. Går det att undvika så skippar jag nog dock marathonskrivande. Problemet med att ha så mycket i huvudet är att när hjärnan känner att det är nog så kopplar den bort allt det viktiga och slänger fram de existensiella frågorna istället. Och tro mig, jag fick nog av dem tidigare i våras. Sartre och Kierkegaard kan få vem som helst att slänga huvudet i väggen.

Däremot så finner jag det nästan rofullt avslappnande att bli överfallen av den där känslan som säger att jo, allt är faktiskt okej. Jag bor i finaste lägenheten med finaste fästmannen och älskade kissen. Låter vuxet, men även det är rätt okej. Barnslighet finns där varje dag, mitt i. Smygande har tanken på barn nästlat sig in, hur skrämmande den än är, men i ärlighetens namn är det nog ett tag kvar. Jag är inte klar med mig och han än, och våra slöa dagar. Senaste året har belagt mig och mitt huvud med stress, men även med belåtenhet och en känsla av att ha fullgjort något.

Nu är jag dock så fasansfullt skoltrött, de sista skälvande dagarna, jag får pressa ur mig varje mening. Jag vill inte annat än sätta mig i soffan med ett gott glas vin och en bok som inte talar om vetenskapliga discipliner och deras påverkan på varandra. Har en halvt påbörjad To Read-lista för sommaren, jag kan lova att begreppet kontext inte finns i en enda av dem. Och filmer! Ge mig tid, ge mig timmar att glo äventyr och rymdmän!

Sockersuget är allerstädes närvarande även idag. Jag fick uppbåda alla mina krafter för att låta bli nybakta bullar i affären. Djävelskap I say, att låta dem lukta så gott. Blev äpplen och melon istället. Jag skulle vilja kröna mig till Queen of Will, men med tanke på att dagen är långt ifrån slut så låter jag nog bli. Huvudet kräver sin sötma dessa dagar.

Det var längesen jag inte kunde sova, trenden på senaste tiden har snarare varit att jag däckat innan klockan tolv. Så är icke fallet idag, nej minsann. Ögonen känns stora som tefat och mest av allt är jag nästan sugen på en promenad. Vet inte om det är det bästa att göra, mitt i natten och allt. Det är hemska mäniskor ute på nätterna, det vet ju alla.

Jaja, nu har jag tid över till att skriva i alla fall.